Majsans Italien

I går var sista dagen, som Louise var här. Det firade vi med, att jag tog med henne till min "frissa". Louise berättade, att hon inte varit hos någon frisör de senaste 30 åren, utan klippt sig själv. Men nu blev hon klippt ordentligt!

I dag planerade vi att äta lunch i S. Pietro, en typisk sommarby, som ligger vid Joniska havet. Bilresan tog en dryg halvtimma med ett kort stopp på vägen för att släppa fram en skock får.

I dag har det varit en härlig dag! I går skjutsade vi Linda, som skulle till Sverige, till Brindisi airport och hämtade Louise, som kom med planet från Sverige. Vi åt en god middag hemma i Villa Tullia och satt och pratade länge på kvällen. Jag lyckades läsa några sidor i Svensk Damtidning, som Helny skickat med, innan jag slocknade.

Vi började vår vanliga lördagstur med att åka till min frissa och beställa tid för klippning till nästa vecka. Det tog litet tid, för jag blev presenterad för en dam, som var Diegos mamma (Diego är vår mäklare), och hon ville veta mer om oss, sedan blev det besök i vinaffärnen, besök på sopstationen, Oria Gas, Euro Spin, där vi handlade mat och TVÅ nya golvmoppar till mig och så avslutade vi  med att åka till en handelsträdgård och köpa en Oleander (Nerium) samt brödbutiken. Inte nog med det, utan vi stannade vid en blomsterhandlare och jag köpte två pelargonier och en liten vit nejlika.

Det började så bra: Valter målade trappan en gång till medan jag och Leo gick på promenad. Vi stannade till hos hunden Fredrika, tidigare kallad Hesa Fredrik, och jag pratade en stund med ägaren, som kom ut. Leo sprang in till Fredrika och de kom bra överens. Jag fick veta, att hundens rätta namn är Penelope, och jag fick också bjuda henne på en hundgodis. Leo fick syn på en katt och satte av som en pil efter den. Men som tur var, slank katten in på en tomt. Leo älskar, att jaga katter, men våra två är han så snäll emot.

Vi åkte in till sta'n ganska tidigt. Valter skulle till banken och sedan åkte vi och tittade på  en begagnad jordfräs, som vi sett på ett ställe. Men de skulle ha 500 euro för en gammal rostig sak, så det blev ingen affär av. Vi handlade litet, bl. a. hundshampo, och åkte sedan hem igen. Valter målade färdigt trappan till takterrassen

I morse när jag kom ut, stod Leo vid grinden och såg förväntansfull ut. Jag öppnade och han försvann genast ut så vi misstänkte, att han fått korn på en löptilk. Han kom tillbaka någon halvtimme senare, med hela pälsen nerkletad med något, som verkade vara smörjolja. Han såg jättegenerad ut och strök sig mot huset för att bli av med geggan. Vi har aldrig badat Leo och frågan är väl, om han någonsin varit med om det. I alla fall hämtade vi hinkar med ljummet vatten, Valters hårshampo och en panelborste. Plus Leos stålkam, som han gillar att vi kammar honom med. Valter tog tag i honom och jag pratade lugnande och mutade med godis och det gick faktiskt riktigt bra. Leo blev inte riktigt som förut, men det mesta av oljan försvann. Tyvärr tänkte vi inte på att fotografera, det hade varit ett kul minne, men vi hade så mycket att stå i. För säkerhets skull fick Leo utegångsförbud resten av dagen.

Men det började med, att Valter upptäckte svartmögel på en vägg i vårt sovrum. Kanske är det därför, som jag är så snuvig? Möglet skrapades bort och tvättades med clorin . Sedan började jag skrapa, slipa och lacka bordet, som skall stå på altanen.

Vilken underbar dag! Kanske är det inte sommar ännu, men i dag har det i alla fall varit ordentlig vår. Rita och Linda kom vi halv tio-tiden och vi satt igång att klippa och elda det sista av olivgrenarna.Klockan 11 blev det kaffepaus och vi flyttade ut altanbordet på den soliga infarten. Klockan 13.00 var allt klippt, travat, sågat och vi invigde den nya grillen.

I morse gick Valter ut och murade färdigt grillen medan jag duschade och fixade iordning inne.

Vi gör ofta misstag här p.g.a. språket. Men den här gången berodde det inte på språksvårigheter. När vi handlade i går, köpte vi en förpackning djupfrysta jätteräkor. Läste inte på paketet utan tittade bara på dom fina räkorna och konstaterade, att det här blir gott på söndag kväll. Valter fräste upp räkorna i litet hemmagjord pepparolja och vi satte oss till bords. Men det var något konstigt med "räkorna". Dom hade inte den där konsistensen som räkor har och smakade litet sött. Då kom jag på: De smakar som crabbsticks, som vi har hemma fast i annan form och som är gjorda på mald fisk! Plockade fram förpackningen och där stod: Surimi di gambero plus att det var en esättning för räkor och innehöll fisk, socker, E45 och en massa annat. Men vi bet ihop och åt upp allihopa tillsammans med gott bröd och ett glas vitt vin.

I morse klockan halv nio kom mannen, som skulle beskära olivträden, Guiseppe, och som skulle kommit på måndag klockan 14.00! Fyra timmar tog det honom att såga ner allt som skulle bort. Han klättrade som en apa i träden, ut på grenar och med motorsågen i ena handen. Det var helt fantastisk att se på.

Vi har suttit klistrade framför TV-apparaten och sett uttagningen till Sveriges bidrag, känt oss mer eller mindre mossiga och klagat på dom flesta låtarna. Men vadå, det fanns ju inget annat att titta på!

Klockan nio i morse kom Gino och en man, som vi ev. skall beställa nya fönster av. Det är nästan ett måste, för våra fönster är mycket dåliga och när vi eldar, blir det för kråkorna.

Till frukost  kollade vi Vasaloppstarten. Sedan gjorde jag en del annat men klockan 11.00 åkte vi till St Cosimo marknad för att hitta nya tofflor till mig. Det gick bra och dessutom köpte jag en bukett konstgjorda  lavendelblommor att ha i krukan på hallbyrån.

I går kom Diego, vår mäklare hit, tillsammans med mannen som skall beskära olivträden. Det var sommarvärme redan på förmiddagen, jag hade bara jeans och ett linne på mej. Det tyckte Diego var helt galet, eftersom han själv hade både tröja, jacka och tjock halsduk!