Majsans Italien

Här har det varit ganska kaotisk några dagar. Leo, som bara har tikar i nosen, har stått och ylat hela dagarna och ibland även på natten. Vi har låtit honom gå ut själv, eftersom han sticker ifrån oss, när vi går ut tillsammans. Han har varit borta någon timma, och sedan kommit hem och sovit. Men i måndags var han borta nästa fyra timmar. Valter åkte runt och letade efter honom utan resultat. När han så smånigom kom hem, alldeles smutsig och med ett sår på halsen, förstod vi, att han varit i slagsmål. Nästa morgon åkte vi hem till Franco och Maria, som ju är ägare till Leo och berättade. De kom hem till oss och hällde jod i såret och strödde på sårpuder. Såret var större än vi trott, och senare kom Franco och Maria tillbaka och körde iväg Leo till veterinären. Vi satt hemma i går kväll och var oroliga och saknade "våran lilla hund".På förmiddagen i dag åkte vi hem till Franco och Maria. Leo kom försiktigt gående, viftade på svansen. Han hade blivit sövd och sydd med en massa stygn, men var tillräckligt alert för att äta både sockerkaka och oxkött, som Maria serverade. Han satt i mitt knä i baksätet när vi åkte hem.